Om Japansk Spets, Rasstandard

Den japanska spetsen är den lilla vita hunden som kom till Sverige 1973. Den japanska spetsen är inte så gammal som ras betraktad. Uppgifterna är osäkra men man tror att rasen skapats genom korsningar av olika spets raser som under 1920-talet importerades till Japan från så vitt skilda ställen som USA, Ryssland och Kanada.

Vid närmare efterforskning i rasens ursprung hittar man också starka kopplingar till den stora, tyska vita spetsen. Raserna på- minner mycket starkt om varandra i temperamentet.

I slutet av 40-talet fick rasen officiell standard i hemlandet Japan. 1973 kom de första exemplaren till Sverige. Bakom detta stod Sture & Mari-Anne Nyström, Alvretens kennel och Cecilia Holmstedt, Ceholms Kennel. Flera andra följde hennes fotspår kort efter. 1976 hade 15 hundar importerats till Sverige. Idag registreras runt 200 valpar per år i Sverige.

Glad och vänlig.

Att den Japanska spetsen vunnit så många hundägares hjärtan är inte svårt att förstå efter att ha mött en representant för rasen. Dess kännetecken är dess vänlighet och att den hela tiden är en glad hund. Dess vita sammetslena päls ger den en framtoning som helt enkelt är oemotståndlig.

Den är lättskött trots sin yviga päls, eller snarare tack vare den. Pälsen har en förmåga att behålla sin renhet trots lek i regn och rusk. Om läsaren vid något tillfälle bjuds på möjligheten att bekanta sig med en ”jappe” så ta chansen. Ni kommer inte att ångra det!!!

Först försiktig- inte feg!! ”Jappen” är livlig & står naturen närmare än många andra raser. Den har te.x mycket stor självbevarelsedrift. Med det menas att den aktar sig för allt som kan verka farligt innan den lärt sig hur livet fungerar. Därför kan det verka som valpar & unga hundar är alltför veka, fega eller t.o.m nervösa. Det är bara deras naturliga ”räddperiod” i livet & då ska inte ägaren överbeskydda den, utan låta den utforska saker & ting på egen hand.

Visst är det en ganska liten hund (30-38 cm), men den trivs bäst med mycket uteliv & mycket motion. Glöm inte att den härstammar från det evigt istäckta landet i norr. Päls vården är lätt, borsta & kamma. Många tror att p.g.a färgen så krävs det bad minst en gång i veckan, men så är inte alls fallet, ”jappens” päls är ”torr” & smuts fastnar inte i pälsen som på många andra hundar, om det är dåligt väder & hunden blir smutsig på magen, så är det bara att ta en handduk & torka efter promenaden. När pälsen torkat så är den lika vit & fin igen. Även vissa allergiker kan ha en jappe på grund av den torra pälsen.

STANDARD FÖR JAPANSK SPETS (Nihon Suppitsu)

( Hämtat från Japanska spetsklubbens hemsida!) GRUPP 5 FCI 262 SKK.s STANDARDKOMMITTÉ 1992-12-03 1994-05-25 e ä URSPRUNGSLAND/HEMLAND: Japan UTGIVNINGSDATUM FÖR FCIs ORIGINALSTANDARD: 1987 ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Sällskapshund FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 5, sektion 5

BAKGRUND/ÄNDAMÅL: Japansk spets anses härstamma från den stora, vita tyska spets, som infördes till Japan via Sibirien och nordöstra Kina. Rasen ställdes ut första gången i Tokyo 1921. 1925 importerades två par vita spetsar från Kanada och fram till 1936 skedde import från Kanada, USA, Australien och Kina. Till slut korsades deras avkomma för att uppnå en bättre ras. 1948 fastställde den japanska kennelklubben en rasstandard som fortfarande gäller.

HELHETSINTRYCK: Hela kroppen skall vara täckt av riklig, rent vit päls. Nospartiet skall vara spetsigt, öronen trekantiga och upprättstående och svansen, som bärs över ryggen, skall vara yvig. Kroppsbyggnaden skall vara fast och välbalanserad och ge intryck av harmonisk skönhet, energi, värdighet och elegans, som kännetecknar rasen.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN: Förhållandet mankhöjd/kroppslängd skall vara 10:11.

UPPFÖRANDE OCH KARAKTÄR: Den skall vara intelligent, gladlynt och livlig.

HUVUD: Huvudet skall vara måttligt brett och runt samt i harmoni med kroppen.

SKALLPARTI: Skallen skall vara bredast i sin bakre del.

STOP: Stopet skall vara markerat.

ANSIKTE: Pannan skall vara måttligt framträdande. Nostryffel: Nostryffeln skall vara liten, rund och svart. Läppar: Läpparna skall vara åtliggande och helst svarta. Käkar/tänder: Saxbett med vita starka tänder. Ögon: Ögonen skall vara medelstora, mandelformade, något snedställda och mörka till färgen med svarta ögonkanter. Öron: Öronen skall vara högt ansatta, små, triangelformade, upprättstående och ej för brett placerade. De skall vara framåtriktade.

HALS: Halsen skall vara medellång med välutvecklad muskulatur.

KROPP: Manke: Manken skall vara hög. Rygg: Ryggen skall vara plan och kort. Ländparti: Länden skall vara bred. Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara bred och djup med väl välvda revben. Underlinje: Buken skall vara väl uppdragen. Svans: Svansen skall vara medellång, högt ansatt och bäras över ryggen.

EXTREMITETER:

FRAMSTÄLL: Skulderblad: Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda. Armbåge: Armbågarna skall vara åtliggande. Underarm: Frambenen skall vara raka. Tassar: S k kattfot. Trampdynorna skall vara tjocka och de skall, liksom klorna, helst vara svarta.

BAKSTÄLL: Helhetsintryck: Bakstället skall vara muskulöst. Knäled: Knäleden skall vara måttligt vinklad. Has: Hasen skall vara måttligt vinklad. Tassar: Baktassar som framtassar. Rörelser: Rörelserna skall vara livliga och energiska.

PÄLS: Pälsstruktur: Täckhåret skall vara rakt och strittande. Underullen skall vara kort, mjuk och tät. Ansiktet, öronen, frambenens framsidor och bakbenen nedanför hasen skall ha kort päls. Resten av kroppen skall var täckt av riklig, lång päls, särskilt från halsen till skuldrorna. På förbröstet bildar pälsen ett vackert krås. Svansen skall vara täckt av riklig päls. Färg: Färgen skall vara rent vit.

STORLEK/VIKT: Mankhöjd: Hanhundar 30-38 cm. Tikar får vara något mindre.

FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. Överbett – Underbett – Kraftigt ringlad svans – Skygghet – Skällighet

DISKVALIFICERANDE FEL: Hängöron – Svans, som inte bärs över ryggen.

TESTIKLAR: Hos hanhunden måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.